Om boken: 1984 / ...När jag föddes, skrek jag direkt så mycket att hela förlossningssjukhuset kom springande. Jag var inte ett sjukt barn, tvärtom, jag liknade snarare en mongolisk krigare. Majoriteten av de som kom springande blev förvånade över min fulhet, de otroligt smala och sneda ögonskårorna. Men kroppen var stark. Till skillnad från andra bebisar sov jag knappt utan skrek hela tiden, öronbedövande och utan anledning. Han avslutade sitt rop med något speciellt tjut. Långt senare, när jag var pojke, hade jag en onormalt stor navel som jag sedan grät över. Vad fanns i detta rop - ett tecken eller en föraning?